mitt liv i spaltform...

Ja, jag kan ju börja dagens inlägg med att säga att vi hade en bra kväll igår, vi somnade i samma säng för en gångsskull som vänner, morgonen har varit bra, men det betyder ju tyvärr inte att allting är OK bara för att vi haft några timmar som är BRA, jävligt bra för när det är bra så är det sukt jävla bra, men räcker det ? Ska man leva efter att man under en vecka bråkar, svär,spottar och gråter i fem dagar och två är så jävla JÄVLA bra. Nej...
HAn vet var jag står, han vet oftast varför saker slutar i bråk, han är medveten JAG är medveten.
Vi får se.... Något annat måste hända för snart är min ork totalt slut.
Vetni? Att igår när det var som värst så låg jag och tänkte på hur jag hade det i mitt liv INNAN Marcus, nog för att han har gjort mig lycklig så var jag väldigt glad, positiv och lätt liksom innan. Jag var singel, barnledig varannan helg, hade mitt hem, mina möbler osv... JAg var lycklig, för det minns jag, jag sov bra på nätterna, vaknade pigg och utvilad varje morgon (nja, nästan) det var bara JAG, mitt LIV. Och visst, jag älskar Marcus så att det värker, han är en underbar kille, han är snäll och han bryr sig om, och jag är med snäll och bryr mej om, hur kan det då bli så FEL??
Hur kan två människor som är ganska hyfsat bra folk bara bli så jävla motsträviga mot varann?
Jag vet inte, och jag vet att vi älskar varann, nåt oerhört kopiöst mycket egentligen, det måste vi fan göra för vem hade stått ut annars?
Jag ska snart göra kaffe, jag gör aldrig kaffe på morgonen men jag vet att Marcus gillar det ibland, så nu ska jag göra kaffe till honom. Jag vill inte sabba dom bra timmarna.....


Midas sitter och sjunger för mej, jag älskar när han gör det.