mitt liv i spaltform...

Ja, just nu sitter Midas bredvid mig si soffan och bajsar, han håller i min tröjärm, pratar sitt egna språk och samtidit trycker på för allt han är värd, men liksom eftersom han kör undanmanövrar som att prata och vara sådär käck och gulg är det förmodligen för att man inte ska fatta ATT han bajsar, svårt att missa liksom ?
Vi har ialf vart på dagis, sista dagen jag var med DÄR, imorgon ska jag lämna honom en stund, liksom jag ska alltså gå dit, lämna honom DÄR och vinka hejdå... Jag kommer gråta jag vet det säkert för jag fick en panikkänsla i magen strax innan vi skulle gå idag när den ena fröken sa detta att: Ja men imorgont yckte vi att du kan lämna honom ensam här en stund och vinka hejdå.
Det var som om jag hadekommit ner i helvetets portar, jag klamrade mej fast lite hårdare vid mitt minsta barn och bara tänkte NEJ NEJ NEJ, han är så liten, hur ska han fixa detta, tänk om de andra är dumma med honom och fröknarna inget ser ? Men nej...
Som sagt, om 18 år, kan jag nog med trygghet lämna honom på dagis... OCH det är en jävla tur att det inte finns nån form av alkohol hemma för den hade jag gått hem och bedövat mej med imorgon helt allvarligt.

Nu ska jag ta min lille skrutt och lägga honom en stund, först ska jag försöka få bort Jenkalukten från min aloe vera heat lotion han klämde ut på sej själv nyss...

Puss på er