mitt liv i spaltform...

Vaknade idag o var på väldigt bra humör, jag ska få ha en hel helg ihop med alla mina tre barn något som ett par personer i deras närhet försöker att stoppa, mina tre barn ses ju ALDRIG på samma helger, för när pojkarna är borta är Midas hemma här och när Midas är borta så är pojkarna här hos mig vilket resulterar i att mina barn som levt under samma tak och blivit så tajta i 2 år aldrig får en hel helg tillsammans vilket jag nu försöker ändra på men det finns dom som anser att en "kompis" som flyttat in i samma trapp är viktigare än relationen mellan mina tre barn som även då aldrig får ha en helg ihop med sin mamma utan då alltid är åtskilda.
Visst vi kan väl ha veckorna ihop men snart kommer jag vara borta mellan 8-4 varje dag och är kanske hemma 5 på dagen, mina stora barn kommer då att vara ute med kompisar till 7 då de ska vara inne och Midas lägger jag halv sju. Hur ska man hinna då tex att gå ner till skeppsviken o bada eller gå förbi badhuset eller ta en sväng på stan? Nej, detta får man ju ha helgerna till som de flesta andra familjer har men jag kan aldrig göra det ihop med alla mina tre barn ihop.
När jag sa att jag skulle fråga mina stora barn vad dom ansåg var viktigast, att få vara med sin lillebror eller vara med sin kompis där borta så svarade dom i mun på varann: Att vara med Midas, vi ses ju knappt o vi har kompisar här, det räcker mamma.
Fick till svar av en av de berörande att jag inte ska blanda in barnen i det, för det var onödigt, vilket gjorde mig ganska rosenrasande så jag var på vippen att bryta av min laptop på mitten.
Hur fan kan man ha den inställningen att man inte ska blanda in barnen i en sån sak, eller ialf få dom att säga SIN sak, dom är 8 och 9 år gamla och kan tänka själva och jag försöker forsta dom med att man FÅR lov att säga vad man tycker och tänker även om man är barn och att man då som vuxen faktiskt ska lyssna och jag försöker skapa en familj nu, ensam och tänker låta mina barn säga vad dom tycker och vad dom vill för det är deras rätt som människor och man ska inte tysta ner dom bara för att dom råkar vara barn.
Jag tänker kämpa för att kunna hålla ihop mina barn och tycker att VISSA personer som sitter och yttrar sig om hur viktigt det är att hålla ihop barnen och tänka på barnens bästa bara ska hålla tyst from nu, mina tre barn lever ihop hos mig ALLA dagar utom 6 dagar i månaden, ändå anser man visst inte att deras behov HÄR ska gå först vilket är en annan sak som gör mig rosenrasande.
Men, det finns ett talesätt i USA som ligger mig varmt om hjärtat som låter ungefär såhär
"Don't get mad, get even"
Hämnas kan jag inte göra för det finns egentligen inget att hämnas på, MEN det ligger lite i det ändå för jag ska inte gå runt och vara förbannad för vissa människorns trånsynthet utan bara gå genom eld för att få det bästa för ALLA mina tre barn och tänker inte stå och se på hur dom slits isär och hur dom saknar varann på helgerna.
Och hycklare, är det värsta som finns och ännu en gång fick man bevis på hur jävla stora hycklare det finns ibland oss.

Jag tänker inte gömma mig bakom låsta bloggar eller annat detta är mitt LIV och min vardag och jag försöker få det att gå ihop, skapa ett liv och en trygghet för mina barn igen med tanke på allting som varit och steg ett är att låta dom ha varann hemma hos mig, för det är en del av deras trygghet vilket jag tyvärr inte får nån som helst förståelse för men jag är inte känd för att vara den som bara ger upp och tänker inte göra det denna gången heller. . . Tro mig.